Jag vet...
...jag är sveriges sämsta människa på att uppdatera och jag tänker inte lova er en ändring heller för det kommer jag säkerligen inte kunna hålla.
Det är så förbannat mycket nu, när jag sa tidigare att ja skulle jobba mkt förstod jag inte själv vad jag gav mig in på! Det kommer över mig som en flodvåg idag, stress hit och dit, gör det gör si och så. Men jag vet inte? Det kanske är så det ska vara när man vill få tiden att gå snabbt.
Men nu känns det som en evighet och mitt lugn är som bortblåst...
Det är så förbannat mycket nu, när jag sa tidigare att ja skulle jobba mkt förstod jag inte själv vad jag gav mig in på! Det kommer över mig som en flodvåg idag, stress hit och dit, gör det gör si och så. Men jag vet inte? Det kanske är så det ska vara när man vill få tiden att gå snabbt.
Men nu känns det som en evighet och mitt lugn är som bortblåst...
Att alltid ha en känsla av att man aldrig någonsin kommer finna kapaciteten av att räcka till, som den personen man är, smärtar.
Att alltid vetat att oavsett hur bra det är, så räcker det inte till för att det skall hålla i sig, att allt det goda glider en ur händerna. Alla säger att man ska leva i nuet, men hur ska man kunna göra det när man nästan alltid vet att utgången blir densamme.
Jag vet att min magkänsla är den enda som talar mig sanning, som berättar för mig hur det ligger till. Jag orkar inte bära upp den mur av försvar jag en gång hade, jag fixar inte det längre.
För varje gång, är det som om mitt hjärta slits ur kroppen, någon stampar på det och jag gömmer mig bakom lögner av känslor jag inte har. Jag intalar mig själv saker för att orka bära upp ett leende när ni möter mig men bakom den fasaden så finns det absolut ingenting, det är tomt och ensamt.
Jag bär bördor på mina axlar som ni aldrig upplevt, jag bär vetskapen av att vara minimal och inte tillräcklig i mitt hjärta och jag bär tanken av att förevigt vandra omkring i samma träsk. Ni vet bara inte hur det är...ni vet inte hur det är att vara jag.
När ditt förflutna hemsöker dig gång på gång, sluta inte kämpa. För det blir kanske bättre ändå. Du kommer inte ifrån den personen du en gång var för den har format dig till DET du är idag. Och jag avskyr det och älskar det!
Känslan av att få skriva av sig det man känner i skrivandets stund är ju trots allt underbar, och när man känner sig färdig - ja då mår man helt plötsligt mycket mycket bättre.
Sen att jag tråkar er med upp och ned humör.... Ja det är ju en annan fråga....
MEN som jag läst någonstans;
Du upptäcker inte dig själv, du skapar dig själv på nytt. Försök därför inte att ta reda på vem du är, försök istället att bestämma vem du vill vara.
Du kan skapa dig själv om och om igen, minut för minut, timme för timme, dag för dag.
Vilken möjlighet!
XOXO
Att alltid vetat att oavsett hur bra det är, så räcker det inte till för att det skall hålla i sig, att allt det goda glider en ur händerna. Alla säger att man ska leva i nuet, men hur ska man kunna göra det när man nästan alltid vet att utgången blir densamme.
Jag vet att min magkänsla är den enda som talar mig sanning, som berättar för mig hur det ligger till. Jag orkar inte bära upp den mur av försvar jag en gång hade, jag fixar inte det längre.
För varje gång, är det som om mitt hjärta slits ur kroppen, någon stampar på det och jag gömmer mig bakom lögner av känslor jag inte har. Jag intalar mig själv saker för att orka bära upp ett leende när ni möter mig men bakom den fasaden så finns det absolut ingenting, det är tomt och ensamt.
Jag bär bördor på mina axlar som ni aldrig upplevt, jag bär vetskapen av att vara minimal och inte tillräcklig i mitt hjärta och jag bär tanken av att förevigt vandra omkring i samma träsk. Ni vet bara inte hur det är...ni vet inte hur det är att vara jag.
När ditt förflutna hemsöker dig gång på gång, sluta inte kämpa. För det blir kanske bättre ändå. Du kommer inte ifrån den personen du en gång var för den har format dig till DET du är idag. Och jag avskyr det och älskar det!
Känslan av att få skriva av sig det man känner i skrivandets stund är ju trots allt underbar, och när man känner sig färdig - ja då mår man helt plötsligt mycket mycket bättre.
Sen att jag tråkar er med upp och ned humör.... Ja det är ju en annan fråga....
MEN som jag läst någonstans;
Du upptäcker inte dig själv, du skapar dig själv på nytt. Försök därför inte att ta reda på vem du är, försök istället att bestämma vem du vill vara.
Du kan skapa dig själv om och om igen, minut för minut, timme för timme, dag för dag.
Vilken möjlighet!
XOXO
