ina

Även om ögonen glittrar till ibland, och läpparna lämnar ifrån sig sitt vanliga leende, innebär det inte att allt inom mig är bra. 

Även om våren, solen och värmen ger mig tillfälliga lyckorus, ligger ändå sorgen dold i skuggan av mig själv. Gömd. 

Det är så lätt att säga – jag är stark, jag klarar mig. För att sen i min ensamhet kämpa hårt för att inte släppa fram allt som jag så väl försöker dölja. 

Jag har aldrig någonsin varit bra på att dela med mig av mitt innersta jag – kommer aldrig bli det heller. Kommer aldrig tillåta mig själv till att blotta min själ och mitt hjärta.

Den som är jag – den delen av mig som är bara min, behåller jag för mig själv.

Inte för världen att se och begrunda, inte för världen att fördöma eller förlåta.

Det är sanningen, den nakna sanningen om den som är jag!