Livet
Märkligt vad saker kan förändras.
Känslor som djupa dalar och höga toppar. Ja det är verkligen jag det!
För en tid sedan fick jag den varma, väl kända, känslan i kroppen. Ett leende som spreds i min kropp så fort jag såg detta vackra leende, dessa glittriga ögon. Fjärilarna i magen så fort som jag ens tänkte på honom. Härligt! Riktigt tonårshärligt… Men ack så farligt!
Å vet ni vad – den finns kvar... Nu är det dock andra saker som gjort att jag kanske vågar att helt o fullt kan ge mig in i detta...
En skugga i mitt hjärta – har jag bett att fly. Jag är redo nu!
Visst var det någon utlösande faktor som gjorde att jag äntligen kunde ta det steget – känna NU är jag färdig. Och fan vad det gjorde ont. Men jag måste ändå erkänna, att ett lugn infann sig också. Att vara klar – få ett avstamp mot nya tider. Märkligt men sant.
Skuggan i mitt hjärta – har även ett fint minne. Allt vi en gång hade var för fint och unikt för att helt glömmas bort. Det får helt enkelt vara ett fint minne – för mig att bevara långt där inne, bara för mig, att ta fram i stunder jag behöver och le litegrann…
Men nu åter till det härliga...
Tänk att människor kan ta tag i ens inre på det mest underliga vis. Ser mina barn framför mina ögon – bubblandes av skratt – när denna mannen är i närheten, busar och myser om vart annat. Som om de vore hans egna…
Känslor som djupa dalar och höga toppar. Ja det är verkligen jag det!
För en tid sedan fick jag den varma, väl kända, känslan i kroppen. Ett leende som spreds i min kropp så fort jag såg detta vackra leende, dessa glittriga ögon. Fjärilarna i magen så fort som jag ens tänkte på honom. Härligt! Riktigt tonårshärligt… Men ack så farligt!
Å vet ni vad – den finns kvar... Nu är det dock andra saker som gjort att jag kanske vågar att helt o fullt kan ge mig in i detta...
En skugga i mitt hjärta – har jag bett att fly. Jag är redo nu!
Visst var det någon utlösande faktor som gjorde att jag äntligen kunde ta det steget – känna NU är jag färdig. Och fan vad det gjorde ont. Men jag måste ändå erkänna, att ett lugn infann sig också. Att vara klar – få ett avstamp mot nya tider. Märkligt men sant.
Skuggan i mitt hjärta – har även ett fint minne. Allt vi en gång hade var för fint och unikt för att helt glömmas bort. Det får helt enkelt vara ett fint minne – för mig att bevara långt där inne, bara för mig, att ta fram i stunder jag behöver och le litegrann…
Men nu åter till det härliga...
Tänk att människor kan ta tag i ens inre på det mest underliga vis. Ser mina barn framför mina ögon – bubblandes av skratt – när denna mannen är i närheten, busar och myser om vart annat. Som om de vore hans egna…
